Om man ska kurera sig ska man nog kurera sig så som jag. Har ätit kokostoppar i choklad, kollat på Lejonkungen och har nu slagit mig till ro i min brors soffa för att med hjälp av min bibel (en katalog med porträttbilder på alla tvåor och treor på Södra Latin) få reda på vilka människor som faktiskt går i min skola. Jag har hitills kommit fram till:
1. Fyra personer som delar mitt efternamn
2. En gammal klasskamrats storebror (råkar ha en grej för storebröder)
3. En tjej som jag sjöng i samma kör som vid en ålder av sju ungefär. Hon gillade mig för jag var "kaxig". Hon lär bli besviken om vi ses igen. Jag lär antagligen inte gå till historien som Lova den kaxiga.
Vilka upptäckter va.


I fredags när vi var i Kristineberg frågade en kille mig vilken klass jag gick i.
"Nian" svarade jag men rättade sedan mig själv. Jag går i ettan. Första ring. Har tittat mig i spegeln riktigt djupt flera gånger under dagen och riktigt sagt åt mig själv att "du går faktiskt i ettan nu", men det är svårt att fatta. Så jävla konstigt men bra.

Tack så mycket för era kommentarer, blir seriöst asglad. Och av ren erfarenhet kan jag råda er att praoa på ett ställe som till skillnad från String bjuder på lunch men skippar det här med tio-timmarspass.

Love.

Förresten, kolla vad mitt hår har blekts under sommaren!
Bilden till vänster är från februari och den till höger från augusti.