jag plockar isär mej själv igen
jag plockar isär mig själv igen
dags att undersöka
vad det kan vara
vilken hormon som saknas
vilken del av min kropp som behöver sättas ihop annorlunda
i instruktionerna
finns det många steg
nån hoppade över ett
så måste det vara
nån va rastlös och orkade inte skruva ihop den som man ska
bokstavligt talat
jag har en skruv lös
började såga för snabbt och nåt gick av
nån nerv i hjärnan som skulle säga
“allt blir bra”
den hög man i tu med med verktygen för att skynda på ett förlopp
hamrade in med taktfasta slag
det som kom att bli mitt mantra
är i nuet tack ska du ha
- Dejta på Svt Play, det är så fakking mysigt!!!! Och KLara Zimmergren är med! Sveriges roligaste
- Älska mig, också på Svt Play. Inte lika bra som Dejta men det har absolut nåt och jag kollade alla i streck.
- Robinson följer jag och Nisse, denna säsong är otrolig!

Ljug för mej

Fuuuuck d här skrev jag i vintras 😭😭😭😭😭😭 o nu känns valborg ännu längre bort fuuuuck
Eller är det för att jag för första gången på så så så länge idag känner: det är som det är och det blir som det blir och just nu är det bra kanske blir det bra . Våren därutanför som knackar på och säger: du är alltid så olycklig och sen blir du alltid så lycklig minns du?
Och jag säger: ja jag tror jag minns. Jag tror att jag minns. Visst brukar det bli så visst brukar det väl.
Blir det vår igen?
Blir det valborg och sång om att vintern rasat och blommorna kommit till liv?
Blir det nytt liv, blir det nya saker som ska ta mig med storm, blir det nya dagar med dem jag älskar, blir det plats och tid att känna: det är som det är och det blir som det blir och just nu är det bra och det kanske fortsätter bli bra. Blir det nya dagar att känna så? Ja juste kanske jo jag tycker mig förkunna, kunna erinra mig. Kören sjunger "ja jag kommer hälsa glada fåglar"
Ja jag kommer!
Jag kommer jag följer med jag orkar lite till jag tror jag har tagit mig igenom är lite ute på andra sidan
Som en go jävla Ipren




här ligger jag och åderlåter mig själv
Det kan kännas överdrivet att lägga den här globala pandemin på mig men jag känner ändå att universum har väl stört sig på att jag gått runt och varit så in i helvete orolig för en massa struntsaker hela tiden att de ville ge mig nåt att oroa mig för på riktigt. Jag erkänner mig besegrad. Jag lovar. JAG LOVAR UNIVERSUM!! låt det här bli bra och sen ska jag lugna ner mig, sluta oroa mig. lita på att saker löser sig. jag ska det jag lovar.
jag ska bli en sån som litar på att saker löser sig.
Nils fnissar för att jag så ofta frågar hur det är. men jag tycker det är så jobbigt att se honom trött, ledsen, orolig, jag vill veta, måste få komma innanför huden, måste få reda ut och få bort. Tänker: det kan väl inte va mitt fel????? för då måste jag dö!!!!! han bara:
Han är inte rädd för smärta jag är så rädd för smärta jag bara springer och skriker om jag ser tecken på den. fast nej tvärtom jag går mot den, kryper in i såret typ vill ha allt ont på en och samma gång så det ska ta slut sen fast jag vet det inte funkar så. Jag fucking blöder eller vad heter den där ungdomsboken den kan inte heta så, ne den heter här ligger jag och blöder haha. Här ligger jag och åderlåter mig själv i en förhoppning om att skammen ska ta slut, att jag ska komma undan, bli frisk utan att ha diagnostiserats. Så ska min bok heta och den ska handla om en tjej som tycker snd om sig själv.
"Jag öppnar upp mitt hjärta för kärlek nu universum" skrev Tone S på instagram för ett tag sen. Jag skriver: jag öppnar upp mitt hjärta för att lita på att saker löser sig, att acceptera att jag inte kan kontrollera allt, att eventuellt ta dagen som den kommer (jag kan inte lova för mkt) hör du det universum? Jag öppnar upp mitt hjärta för möjligheten att saker och ting kan bli bra utan att jag måste aktivera krisläge. OM du e så god och löser det här nu så öppnar jag upp mitt hjärta, har vi en deal???
meanwhile: folk utbildar sig till viktiga saker, har heltidsjobb, pensionssparar. Jag: utbildar mig till det enda man med säkerhet vet inte kommer generera något jobb. måste lära mig att skilja på vad man ska oroa sig för eller inte. Hur lärde sig alla att skilja på det?