Jag lyssnar på Erik Hassle (som jag förövrigt missar på gröna lund eftersom jag är i Danmark, gråter blod) och imorgon slutar jag åttan. Jag har både varit lite orolig för det men samtidigt längtat så jävligt att jag trott att jag skulle exploderat.
Jag har längtat för att pluggandet har tagit kol på mej, för att jag har vaknat på nätterna med fet jävla pluggångest och för att jag finner det onödigt att lämna ett så fluffigt täcke så tidigt på morgonen.
Men jag har varit lite orolig för att på sommarlovet ska man vara med om så mycket, utvecklas så mycket och göra så mycket saker. Jag är inget bra på sånt. Jag tycker de allra minsta sakerna är roliga, njuter som mest av de stunder som bara flyter förbi och glömmer bort attt titta då de räknas som mest. I sommar ska jag inte blunda har jag bestämt mej för. För att man saknar såna saker som man aldrig trodde att man skulle sakna. För att man, som Erik Hassle sjunger, inte tar vara på de stunderna man senare saknar tills det gör ont.