jag är anspråkslöst dum i huvudet och
när regnet hade lagt sig igår var jag tvungen att gråta hela fjällgatan
det är skönt att gråta i regnet för att man är redan blöt om kinderna så ingen man möter behöver låtsas tycka synd om en
haha jag minns när jag slutat träffa en kille och hans kompis sa till mig typ "hur mår du vännen?" och spände blicken helt oroligt i mig och jag kände typ
du har ingen rätt att tycka synd om mig
eller kanske snarare
det är inte synd om mig
eller kanske ännu mer
hur kan någon av oss tycka synd om sig själva? det betyder att man förväntat sig något av världen och världen är inte skyldig en ett jävla skit, det får man faktiskt ta och komma ihåg
och just därför är det väl så svårt att låta bli att bli rörd av spöregnet, världen är inte skyldig en att fungera men ändå tar regnet slut precis när man undrar hur det känns att drunkna mitt på södermalmstorg
just därför är det svårt att inte behöva sitta ner en stund när det blivit morgon på slakthusterassen, jag vet inte med er, men jag blir lättad varje gång en natt har passerat
just därför kan jag inte låta bli att känna mig orolig varje gång jag sätter på mina favoritlåtar, för tänk om de slutat beröra mig, tänk om de tappat sin betydelse och om man inte längre kan lita på att man kommer börja gråta till "I always knew" av The Vaccines, vad kan man egentligen lita på då
allt är helt i sin ordning och i vanlig ordning gör det mig nervös att ordningen ska kastas omkull
puss
En samling gamla anteckningar som ja tyckte va lite gulliga
Jag har en flod i min mage
Jag har en orkan långt ner i magen
Den ska snart svepa över mig
Den ska snart begrava mig
Och jag ska ta mig ut
Den orkanen
Den floden ska dränka mig och jag ska överleva
Genomblöt
Omskakad
Men ändå på andra sidan
Som ett jävla spinningpass
Man pallar inte
Men när man till slut ger efter
Tror man att man ska dö
Men sen överlever man
Musklerna är svaga och måste vila för att byggas upp
Hjärtat är svagt och måste få vila
När ska mitt lilla hjärta få vila
En annan gång
Jag fortsätter att hoppas på det
En annan gång
Men man gör vad man kan
För att dagarna ska vara dagar
För att solen ska vara vacker trots att du har lämnat mig
Man gör verkligen så gott man kan
Elina har köpt en kökshandduk!!! Jag vill gråta!!! På andra sidan havet cyklar hon runt och typ utträttar ärenden, väljer ut en kökshandduk som hon ska ha, jag ser framför mig hur hon väljer den med stor noggranhet
Att försöka förstå vad jag ska göra med min tid
Upptar all min tid
Jag är ledsen att jag är sen igen!
Men tiden räcker inte till
När man har fullt upp med att fylla den med oro över vad man ska göra med all sin tid
Jag ber till gudarna att allting ska gå vägen
Vilka gudar
Och vilken väg ska nånting gå
Jag va så full på champagne och vodka-tranbär
Kanske tvånglade en modell
Åkte uber hem
Åt rester ur mitt kylskåp i en timme
Nån skrev nåt taskigt om mig på twitter
vad gör jag
med mitt liv
helt ärligt
vad härligt det verkar att leva ett liv som inte tar slut varje dag
Du ger mig
Andnöd på ett dåligt sätt
här kommer ett radikalt uttalande angående sthlm city
det slog mig mycket nyligen
när jag kom hem till Stockholm igen antar jag
och Nina tog examen och jag klev ut på hennes takterass där vi sov en gång precis innan vi började södra för hundra år sen och den var fylld av er och jag pratade killtyper med nils och jonas mamma och när vi gick därifrån timmar senare hade jag samma öl i handen för jag hann inte ens fyllla på mitt glas
och när jag står på jobbet och gör islatte och ni cyklar förbi och vi pratar en stund innan ni ska vidare till era jobb eller era familjer och vi vinkar till varandra när ni lämnar nytorgsgatan
och när jag slutar jobbet och ni sitter på baren bredvid och beställt in öl åt mig och jag är tyst i nästan en timme, rädd för att jag ska förstöra den här stunden, att ni ska påminnas om mig och inte förstå vad jag gör där och jag vet att det låter obehagligt men det är en fin känsla, som att jag än idag känner ödmjukhet inför att få er hos mig, som att jag fortfarande är starstrucked av mina egna bästa vänner
och när vi dricker för mycket vin vid årstaviken och vi har inte setts på månader men ni sitter i kroppen, det är sen gammalt bara
och när jag cyklar till tanto och får valnötslevain av Nike haha, som om vi va två medelklassvuxna, och sen när det slår mig att vi är det nu antar jag, juridiskt är vi vuxna i alla fall även om vi kodar oss själva som barn fortfarande
det slog mig då
att kanske är det inte stockholm som jag älskar till vanvett, kanske älskar jag bara den här staden för att ni finns i den
en enkel tanke kan tyckas! men jag tycker så mycket om Stockholm, alla träden, husen, gatorna, asfalten, jag blir ju för fan i helvete rörd av grusjäveln
men egentligen tycker jag kanske bara så mycket om träden och husen och gatorna och asfalten och gruset för det påminner mig om er
vad händer när ni lämnar den här stan
vad händer när jag måste lämna er
jag håller mig nog till teorin om att det är själva kulisserna som jag älskar
det är ju så med kärleken ibland, att den är för stor för att man ska orka känna den
man går miste om den nästan ibland för att det är för tungt att bära den på axlarna
en gammal bild på elina alldeles bakfull vid hornstull
det är skönt att man inte är sjutton längre
men älsklingar
det är skönt att jag har er kvar
mitt folkisår i photo-booth
första veckan! så pirrig. finns inget jag älskar så mycket som att börja på nya skolor, jag tror jag älskar förändringar jättejättemycket.
nydumpad och ledsen :( men hade snygg frisyr? inget ont som inte har nåt gott med sig som sagt
tillbaka på banan som ni ser! det här var i november när vi skrev dramatik och det var så kul och tog upp så mycket tid och vi satt i kollektiv skrivkramp och drack för mycket kaffe och somnade i hög i soffan nääääää jag gråter nu
hösten var lite tuff för en fröken som inte är van vid att det blir så mörkt efter klockan fyra att man inte kan vara utomhus utan är begränsad till ett två rum. kämpade med min småstadsklaustro och mitt smutsiga hår som jag tydligen aldrig orkade tvätta. men den gick så fort hösten, på gott och ont
nytt år! jämnt och ständigt bakfull men vintern var så ofattbart vacker, jag gick hela tiden runt med andan i halsen, beredd att offras till naturen för att bevara dess skönhet
dagen efter wiksfestivalen ahha var såå bakfull men såå jävla lycklig (trots dyster uppsyn). våren hade äntligen kommit kändes det som, trots att det bara var februari och jag va jättekär i en söt skåning
skrivkraaaaamp hade jag här, ända in i magen. då möblerade jag om mitt rum och så gick det över
nångång under sista veckorna. jag drack syrlig öl utanför vårt hem och satt och "uträttade ärenden" och sebs kom strax efteråt och vi rökte och skvallra
