Slarvat med bloggen but here I am alive and kicking vad det verkar 

Sen sist: Haft brännande heta dagar vid stranden, gått på loppis. sugit i mig kallt rosé som om jag var en svamp och spelat poker tills vi gäspat oss i säng.

Skriver läser lyssnar på sommarprat. Ellen krauss (har jag lyssnat på två gånger för jag är lite förälskad i henne) Cecilia Uddén (sätter mej direkt efteråt och jobbar med palestinabrevet ett par timmar i känslan av kraft bara skammen kan ge en) Josefine jinder (så lycklig över att hon är nykär) 

Idag lite efterlängtad jävla ensamtid, skriver på altanen, ska göra mer kaffe och sen springa ner och doppa mej. 

Längtar efter staden och hösten med skräckblandad förtjusning, försöker påminna mig om det som kan göra mej olycklig för resten av livet, allt som är härligt och vackert i livet är fullt med den påminnelsen, när som helst tar det slut, eller blir för jävligt. Men påminner mej om att jag ju bara behöver tänka på idag. 

Och även om allt blir hemskt för all framtid så måste det ju finnas nån bra dag i framtiden, nån lycklig stund. Och då kan väl den lika gärna vara idag. 

Mottot för hösten är bara: va en galen groda. Och så hela årets mantra: Det finns kraft kvar. Och så hela livets mantra: låt ditt kropps mjuka djur älska det den älskar