Den inre zenresan har ändå gått okej måste jag säga såhär när den närmar sej sitt slut. 

Men det beror ju på att det finns saker i framtiden som jag ser fram emot, annars hade den varit outhärdlig. Så det kanske inte gills riktigt med zen-resan eftersom den byggt på att jag längtar efter vissa saker som finns när jag kommer hem.

Fast samtidigt är det väl så livet fungerar?

Att om det inte finns någonting i framtiden att se fram emot eller längta efter är det ju jobbigt. Eller då måste man va så sjuuukt zen ju. Och bah nu är det bra och nu spelar roll.

Och i den stunder när framtiden har känts mörk och hemsk, då har jag faktiskt praktiserat det, "just nu är det bra, i denna stund är jag glad"

Och varför skulle framtiden vara mer värd än den stunden liksom? Det är den ju inte

Samt man kan dö imrogon ärligt det är liksom den sista slutsatsen alltid vafan! Man kan ju fokking dö imorgon!!! 

Eller varför skjuta upp det tills imorgon man kan ju förfan dö ikväll eller sekunden efter ahh man publicerat detta inlägg (just typisk Jinx)

Övar mej på att inte ge mina tankar för mycket makt, men det är svårt när man tror sååå mycket på manifestation… tankarna har makt uppenbarligen över en, men det är liksom inte tankarna i sej utan vad man gör med dom och hur mycket man låter som styra en (eller?) 

Ser fram emot att vara på stan skvallra dricka en miljard flaskor vin. men drömde inatt att jag blev drogad på Debaser när ja va ute med kören? (Betyder??? Googlar men hittar inget??)

Nåväl.

D e en störd resa o man klarar sej fast

Pok