Allt som nånsin gjort ont är mitt fel
Gosh
Idag var jag tillbaka i denna o-glänta
(Vad är motsatsen till glänta?? Träsk??)
Det träsk som är asså den fysiska väldigt paralyserande ångesten
Ironiskt nog var det efter en dag där jag sprungit, yogat, städat, ätit en nyttig och mättande lunch, lyssnat på en mysig podd. Så jag antar att det värdiga livet inte är för mej.
Det finns en checklista på saker jag gör när jag får ångest typ:
Ring någon men begränsa tiden för hur länge du får prata om din ångest
Ta en dusch
Städa
Ät något
Ta en promenad
Stäng av alla ljud, tänd upp i lägenheten, öppna ett fönster
Meditera eller yoga en liten stund
Men när man har den här ångesten då finns det bara en enda punkt på listan och den är
Ta dej igenom idag
Det finns inga genvägar för den ångesten mer än håll ut. Den e som sorgen fast mer obehaglig eftersom sorg är en REN känsla och ångest en så fläckig.
Hur kan allt som nånsin gjort ont i världen vara mitt fel
Hur kan det vara så!
Jag orkar inte bära den här kroppen genom denna öken en gång till
Eller jovisst. Såklart orkar jag det
Jag vaknar imorgon och det är en annan dag och jag gör kaffe och tänder ett ljus och går till jobbet och kanske dricker en öl sen och tar ett fotbad säkert . Och sen händer nåt annat skit som ockuperar en
Men just nu är kroppen bly och min öken oändlig och jag tar mej igenom idag såklart nog är det så alltid, men jag är så TRÖTT på den där jävla fittsanden jag vill flyta på rygg i mitt hav
Nå nå
Nu ska mamma dricka vin och ta en snus och sova lite grann xoxo❤️