Juste, juste, juste. Jag höll ju på att glömma att jag varit på öppet hus på södra latin. Vad ska jag säga? Jag ville inte gå därifrån, vände mej om i trappen och beundrade. Inte för att jag inte trivs i min skola nu, har ju världens finaste vänner. Men ändå kändes det så himla bra att gymnasiet jag drömt om sen jag var tio gav mej en så bra magkänsla. Får se hur det blir. Nu ska jag ta vara på tiden med mina små vänner, och allt som förhoppningsvis någon gång kommer hända under det ett och halvt år jag har kvar i högstadiet. Men nu måste jag göra massor av saker. Tjingeling.