Your the only thing I see, forever

Vi ska göra filmanalyser i skolan och oj vad jag grät till West Side Story som jag såg precis, valde att analysera den, är lätt den film jag har sett flest gånger. Har gråtit mycket till filmer nu på sistone. Kom ihåg för två år sen då jag inte kunde hålla mej till tisdagarna som innebar att repa på West Side som vi spelade. Minns hur roligt jag tyckte det var, och hur mycket jag levde för det. Den är så förbaskat sorglig och mitt i allt ligger liksom jag för två år sen, minns vad jag tänkte och tyckte om varje scen, såg dom om och om igen, kan fortfarande rabbla replikerna. Nostalgi på hög nivå.
Eftersom jag såg film när jag kom hem så känns klockan som fem, men jag ska snart sova liksom (om typ tre timmar he). Först ska jag plugga franska och lite så. Ha't.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0