Promenerade idag hem efter en fika med genombra Julia med röd halsduk, röda kinder och the killers som dundrade genom mina ben och leder och jag gick snabbt och blev anfådd och andades så högt att folk tittade på mig och OH HERRE vad det var skönt. Det var så himla vackert på nåt vis. Lite löv, lite musik, lite kallt, lite människor och ja. Jävligt bra känsla. Känsla ja. Vet inte vad jag känner. Önska att jag kunde känna lite jävla tydligt vad jag kände så jag slapp sitta och lista ut det. Det räcker ju med att man ska lista ut vad andra människor känner, det känns ju överdrivet att man ska lista ut sina egna känslor kan man tycka. Imorgon ska jag jobba och sen promenera och glömma alla känslor som känns fast ändå inte och ha ont i fötterna. Hejrå.