atm sitter jag på waynes och tar mig igenom en studie av 70,80,90talets utveckling av politiska jämställdhetsutveckling med en latte och pepparotsbagel.

 

Mitt vardagsliv i timmar ser ut såhär

 

ca 06: jag går upp, fryser och dricker ett stort glas ingefära,citron och honungsvatten. Jag drar på mig det enda min kropp klarar av så tidigt på morgonen typ ett par jazzbrallor eller ett par väldigt urtvättatde jeans o nån stor t-shirt. Sätter mig på bussen med en pod och en kaffe och förbannar tillvaron

 

ca 07.30 kommer jag till jobbet och första ungen kryper upp i mitt knä och plötslgt är det där förbannandet av tillvaron som bortblåst

 

ca 16.30 kramar jag sista ungen hejdå efter att ha brett deras mackor, snytit deras näsor, svept bort deras luggar ur pannorna när de böjer sig fram för att studera tolv likadana ekollon, väckt dem efter vilan och hållt dem när de saknat mamma eller pappa. Äntligen känns det fett bra och bekvämt på jobbet och jag blir så rörd varje gång jag märker att de lyssnar, frågar, utvecklas, skrattar, smyger in sin hand i min på promenaden. 

 

16.30-21.30: antingen tar jag mitt pick o pack till universitetet och försöker "insupa kunskap" alternativt snusa mig igenom gruppmoment beroende på dagligt humör, eller så pluggar jag med hjälp av fjorton clementiner, eller så tar jag en polare och dricker kaffe eller äter middag utan pengaånest och babblar mig igenom kvällen

 

21.30 tar jag mig an min kvällsrutin av att tandtråda mellan alla mina tänder, noga massera bort mina minkrester, och borsta håret nedifrån och upp. sen sätter jag på mig mina sovtofflor och kopplar in en pod och somnar.

 

Jag trivs VÄLDIGT bra med min tillvaro förutom när klockan ringer på morgonen och jag undrar vad jag ska göra av livet, eller när jag egentligen på kvällen vill se tolv avsnitt modern family med mamma men somnar snabbt pga mina kvällar blir så korta av tidiga morgnar. Min jobbångest är typ också borta nu?? känns UNDERBART! Har haft ångest över att detta e mitt liv-att sälja min tid till ingen belöning typ! men nu börjar jag inse att jag ska göra tusen gerejer först och att med en riktigt kul sysselsättning ska nog även det kännas OK

 

Det var der, nu ska jag vidare till uni!! puss o kram mian hjärtan