Det är så konstigt egentligen att det är när något sånthär händer som man ska kunna formulera sig, rationalisera sina tankar och känslor, fast det egentligen ju bara är en ordlös sorg

 

jag har inget att säga om det vill inte skriva om det, det var som i somras när nina och elvira var i Nice och jag inte fick tag på dem och sen fick prata med Elvira och det finns inget att säga? inga ord för tacksamheten över att de man älskar är hos en 

 

jag har ingen lust eller ork att uttrycka min sorg på sociala medier eller i bloggformat, men jag vill ha fokus på det som känns viktigt, att leka charader hemma hos Nike känns viktigt, att ha en bästis som också gjort slut med sin kille så man kan hetsa varandra att skicka sms som man sen ångrar på hornsgatan vid femhugget efter rökigt lokalrave känns viktigt, att få sitta tre timmar på djurgården med Jonas huvud i mitt knä i solen känns viktigt, att få ha min familj så nära känns viktigt. Att få ha er hos mig är

det 

enda

som

betyder

nåt

 

ta hand om er

i love u all