Snart får jag sommarlov
Och det här tänkte jag på idag på jobbet medans jag brände mina smalben i solen
Kärlek tar inte slut för att den förändras, den ändrar kanske form, kanske på ett sådant sätt att man sätter andan i halsen, att hela magen vänds in och ut, att världen utanför fönstret känns orörd och ny, men den kan inte försvinna sådär plötsligt. Den ändrar form till något som man ibland kan missförstå som oigenkännlighet, men där under huden ligger den kvar och gör saker självklara och enkla.
Kärlek är att se någon växa, att få någon att våga klättra upp i trädet samtidigt som man berättar att det är okej att vara feg, kärlek är att ofrivilligt eller inte, ha ett inflytande som man inte alltid klarar av att ha, att räcka till på ett sätt som man inte räcker till på, att känna känslan av saknad som slätas ut när man kommer tillbaka efter helgen och någon kryper upp i ens knä
Kärlek är att somna och vakna och leva i symbios med någon som man längtar efter att dela varenda tanke med om och om igen hela tiden
Att bli omskakad varje dag av samma insikt; att man älskar en vän så mycket att det inte finns något större
Kärlek är att förlåta sånt som är jättehemskt utan att känna sig som en stor och viktig person
Kärlek är att tro på sig själv, att lita på sin egna förmåga, att se på sig själv på ett sätt man aldrig gjort förut och förlåta sig själv för att man är svag och dum och självisk och bara tänker på sig själv ibland
Att befria en själv från sånt och sluta definiera sig med sina misslyckanden, framgångar, eller vad som helst egentligen, att få vara en person som står där i sin spegel och förlåter sig själv och förstår att man förtjänar ett liv trots det där
Nu sitter jag på ett tåg mot Uppsala! Jag har en alldeles för kort skjorta på mig och solen är varm mot mina bara ben genom fönstret. Är pyttelite bakfull och väldigt trött och lyssnar just på min finaste låt så jag är lite nära till tårar just nu? Känner mig som Birgitta Stenberg känner sig när hon sitter på tåget mot Frankrike, att där utanför finns alla världens färger och någon har hållt de ifrån en! Och samtidigt PANIK över varför man sitter där man gör
Gapskratt och panik är mina två vanligaste känslouttryck
Stor kram
Kommentarer
Trackback
