Hälsat på Hanna i Uppsala, växlade mellan att dricka kaffe i köket till att ligga raklång i hennes soffa, till att sitta på balkongen med rosa himmel över oss (romantiserar miljöförstöring stäm mig), till att hacka rotsaker och dricka cava i hennes kök, till att spela twister i en villa i sollentuna. 

 

Druckit måndags och onsdags och torsdagsöl med bra sällskap (okej helt seriöst här kommer en ärlig ursäkt till alkoholromantisering ska verkligen börja dricka mindre) och inte oroat mig så värst för vad klockan hunnit bli

 

Gått hem när morgonen verkligen varit ett faktum och stått vid slussen med linan och gapat över himlen som brett ut sig där bortom

 

Brunchat i solen med bara t-shirt och en coctail i handen och sen gått vidare till att dricka mimosas på eftermiddagsvarm balkong 

 

 

 

att få ha lite tid!!!!!!!!! att inte var ägd av en klocka som tickar som snabbast när man vill ha det som långsammast och vice versa.  tiden ska få kännas mer oändlig och nätterna mindre korta

 

att få tycka om någon så fruktansvärt noggrant, så man känner sig tom utan att ha setts på några dagar, så man vill stanna en liten stund till av ingen anledning som helst, att man vill ringa upp och berätta samma sak en gång till, hundra gånger om 

 

att få gå ut igenom porten, förbereda sig på att dra ihop kroppen mot kylan men istället behöva knäppa upp en knapp i jackan

 

att få se stockholm när det inte har samma färg som havegrynsgröt, på vintern är stockhom så karaktärslöst, varje vinter undrar jag hur jag kan älska den här staden när den bara är som en grå jävla pöl utan utstrålning, men när våren kommer tillbaka blir jag förälskad i den på nytt varje gång. Den doftar och smakar och plötsligt ser den ut på tusen nya sätt och natten är len mot kroppen inte alls sådär hård och avvisande längre, och jag faller tillbaka ner i förälskelsen och jag förlåter stockholm för att den varit så kall och elak gång på gång

 

att få springa upp för trapporna på södra teatern, klämma sig in bland andra människor, råka spilla ut nåns öl lite grann över armen, blunda och luta sig mot ryggarna bakom, se södermalm utanför de stora fönstrerna

 

att vakna upp alldeles för sent med blåmärken på knäna och ligga kvar i sängen en stund till och veta att om bara en månad får jag göra detta med gott samvete

 

denna vecka ska jag försöka gå längs vattnet! dricka lite spenatsmooties! läsa klart min bok! skriva lite musik!

 

mina ord återhämtar sig, de har varit på rymmen men nu börjar det klarna för mig igen, jag kommer ihåg vilken placering mina fingrar ska ha på tangentbordet och hur min högerhand ska kännas mot mina bläckpennor med joseph frank motiv  

 

puss o kram