tidslinjen 

bygger på fragment av vad man uppfattat som sitt liv 

 

idag

 

snusar noras lakritssnus i en soffa hela dagen, spänner mitt huvud så hårt att jag får värk, vill inte gå på toa fast jag håller på att kissa på mig, inte ett ord vill jag missa! när kändes nåt nånsin såhär viktigt

 

och sen kokar man sin jävla pasta, och tänder sina ljus, sätter på sig en skjorta, häller upp en öl i ett glas, sminkar fram sina kindben, lyssnar på miles davis, och kommer ihåg

 

ens tidslinje

den fortsätter utan ansträngning 

och idag är en dag av den 

 

och det känns

 

så oändligt jävla skönt