varför gör naturen en så utmattad av sorg och vems fel är det
vad är det för jävla påhitt
och vem i hela helvete
har hittat på det här med att när solen kommer på att den borde börja gå ner och den färgar randen av vattenbrynet orange, vem i hela helvete har hittat på att det då ska bränna så i en att man febrilt börjar undersöka kroppen efter ett ytligt sår innan man fattar att det är innanför revbenen det bränner
och snälla kan någon hållas ansvarig
För att inte tala om
när gräsmattan härute stelnat av frost om morgonen, ja vi ska inte ens tala om hur man biter sig i läppen då, för det är så fruktansvärt när man bryter det noggrant uttlagda mönstret av frost med sina fötter, men jag orkar inte gråta innan klockan ens hunnit bli halv nio, så jag biter mig i läppen, tills hela tungan smakar av sval metall
jag vet att jag frågat mig detta förut
men jag antar att jag får fortsätta tills jag får ett svar
hur ska man bara antas klara av att leva med allt det där vackra som försvinner på ett ögonblick
och sen bara sitta duktigt och vänta och hoppas på att man får vara med om det igen
??
det gör mig fucking tokig och jag tror ganska olycklig
eller om det kan vara tvärtom
Är du förra veckans datum? För den här texten är 31/10 ;)
😍😍😍😭😭😭😭😭
Ouch❤️Vad fint du förklarar jag brukar också känna då. Så vackert skrivet ❤️
Verkligen?!