Man brukar klaga på att tjejer "ursäktar" sig med att de läst eller hört nåt istället för att säga att de VET det och att de typ "borde stå på sig" och "lita på sig själva" MEN egentligen är det ju sååååå himla himla rimligt att man inte utgår ifrån att man vet allt eftersom ??? MAN INTE GÖR DET 

Och jag tror att detta kanske är den viktigaste insikten efter mitt snart avslutade (!!!!) år på folkis

Jag vill aldrig mera veta allt 

Alltså; tro att jag vet allt. I ens liv är det nödvändigt med paradigmskiften obv för att man förändras

MEN 

tror man att man vet allt, att man listat ut hur man själv och folk runtomkring en fungerar, att ens uppfattning om rätt och fel är den enda möjliga, så hindrar man liksom de där inre paradigmerna från att skifta och således når man aldrig liksom någon sorts insikt om vad man behöver/ förlorar liksom hela poängen av att vara med folk eftersom det härliga med det är att man kan lära varann en massa saker och fatta nya grejer bara genom nån annans synvinkel? ???????

Okeeeej förlåt för detta men I’m gonna turn it en yttepyttelite into en patriarkal grej hehe

Men jag upplever att det är ett manligt kodat beteende att tycka att man vet allt och att tveka eller undra hur någon annan uppfattar någonting är svagt och dumt och måste straffas med döden

Och lalala könskontraktet lala manligt kodade beteenden får högre status så man försöker ta efter osv i all evighet

Och det förstör tyvärr jorden alltså BONSTAVLIGEN typ för att man alltid vet bäst

Men också det begränsar en som person i att typ veta vad man vill eller uppleva så mycket som möjligt av ens relationer

O det suger ju

Jag ska aldrig mer veta bäst!!! Jag ska fortsätta tveka, fråga, tänka efter. 

Men va fan vet jag I OCH FÖR SIG!!!