att ha för kul är both a blessing and a curse

 

jag stannar upp i sakerna vi gör,

 

när jag och Sebs röker genom fönstret i mitt rum fast jag är alldeles för rädd för att brandlarmet ska gå

 

när vi står på scen och jag är inte nervös och jag påminns om att jag bara är feg och så förbannar jag mig själv för det en liten stund

 

när vi bygger en scen i caféferian en lördagkväll och tvingar upp banden och vi dansar, och jag har tappat bort min mobil och kan inte hålla koll på klockan men jag tror det är flera timmar som vi dansar där, jag är svag i benen när vi går därifrån i alla fall

 

när jag springer genom skogen och det fortfarande är ljust men solen håller på att gå ner och färgar alla träden orange och jag orkar springa hela sträckan bara på grund av det ljuset. Olga brukar prata med mig om vikten av skönhet, hur den är livsnödvändig, hur den är ett krav om man någongång ska närma sig att bli en "lycklig person"

 

när vi sitter i blblioteket från ljust till mörkt bara för att man hittar nåt att gå på, ett infall som man kanske kan skriva nåt om, och när man reser sig för att gå till middan är man snurrig och vi räknar tillbaka, att vi inte ätit nåt sen frukost, att jag inte ens ställt mig upp på så många timmar, att hamna i det

 

när vi bastar i flera timmar, bleker håret med elinas systers knep fortfarande, jag sprider det vidare, visst är det nåt härligt med det?? 

 

när elina ringer mig mitt i natten, på andra sidan havet och är borttappad i regnet

 

när jag ligger så nära dödsbakfyllan man kan komma i soffan i vardagsrummet och sover bort en hel dag och när jag vaknar har Nora lagat middag åt mig 

 

jag stannar upp då, i de sakerna vi gör och jag provoceras av att de är över, varje gång man varit med om dem, har de precis tagit slut!! Men jag tycker också att det är så skönt, så vansinnigt skönt!! Att de händer överhuvudtaget