Allt som nånsin gjort ont är mitt fel

Gosh 

Idag var jag tillbaka i denna o-glänta 

(Vad är motsatsen till glänta?? Träsk??)

Det träsk som är asså den fysiska väldigt paralyserande ångesten

Ironiskt nog var det efter en dag där jag sprungit, yogat, städat, ätit en nyttig och mättande lunch, lyssnat på en mysig podd. Så jag antar att det värdiga livet inte är för mej.

Det finns en checklista på saker jag gör när jag får ångest typ:

Ring någon men begränsa tiden för hur länge du får prata om din ångest

Ta en dusch

Städa

Ät något

Ta en promenad 

Stäng av alla ljud, tänd upp i lägenheten, öppna ett fönster

Meditera eller yoga en liten stund 


Men när man har den här ångesten då finns det bara en enda punkt på listan och den är

Ta dej igenom idag


Det finns inga genvägar för den ångesten mer än håll ut.  Den e som sorgen fast mer obehaglig eftersom sorg är en REN känsla och ångest en så fläckig. 


Hur kan allt som nånsin gjort ont i världen vara mitt fel

Hur kan det vara så!

Jag orkar inte bära den här kroppen genom denna öken en gång till

Eller jovisst. Såklart orkar jag det 

Jag vaknar imorgon och det är en annan dag och jag gör kaffe och tänder ett ljus och går till jobbet och kanske dricker en öl sen och tar ett fotbad säkert .  Och sen händer nåt annat skit som ockuperar en

Men just nu är kroppen bly och min öken oändlig och jag tar mej igenom idag såklart nog är det så alltid, men jag är så TRÖTT på den där jävla fittsanden jag vill flyta på rygg i mitt hav


Nå nå

Nu ska mamma dricka vin och ta en snus och sova lite grann xoxo❤️


Dag 15

Malena ivarssons sommarprat inspirerade mej ruggigt mycket till att tänka på detta med sin skuggsida.

Asså man vet ju vad man inte tycker om hos sig och att det är hemskt när det gör sig påmint eller någon ser det (därför det är så svårt att stå ut med att man har ex? För man vet att dom sett en stå och hulka och skrika och psyka ur? Enda trösten då e att jag ju så att säga "har samma sak på dom" vilket upprättar någon typ av terrorbalans).


I alla fall. Man vet ju det där med att man blir ihop med sin förälder eller någon med liknande egenskaper så man ska kunna typ "lösa det" eller "hjälpa dem och genom det hela sig själv." Men alla mina killar har varit motsatsen till mina föräldrar? Eller i och för sig har flera haft väldigt mycket temperament (mamma) och varit väldigt mjuka oklassiska män (pappa). Men båda de sakerna är ju saker jag tycker om och letar efter i en partner (till en viss gräns). (Eller har jag alltså bara inbillat mej att jag tycker om det?? Älskar i och sej inte att några (en) blev så arg i perioder, det tkr jag är hemskt. Ska aldrig mer ha en arg kille). Typ en lagom passionerad men samtidigt mjuk och vänlig man vill jag ha/ tror jag att jag vill ha. Men är det kanske  egentligen nåt annat jag drar mej till som jag inte fattat?? 

Asså jag har ju vissa sidor av min skuggsida helt klar för mig, men skulle verkligen vilja upptäcka den mer. Tror också jag tänker att min skuggsida är alla sidor hos mig själv som jag inte tycker om, men många av mina osympatiska och dåliga sidor är ju dessvärre starkt framträdande. 

Mm detta ska jag ägna hösten åt, att undersöka skuggsidan och förlåta och acceptera de delar av mej som jag inte tycker om så att de inte kommer och biter mej i r*ven. Först då kan man om jag förstår saken rätt hantera dem och kanske förändra dem. Malena sa att man ska lista 10 saker man inte står ut med hos andra, och 10 saker man inte står ut med hos sina föräldrar. (Och sen va skulle man göra sen?? Jag har glömt. Leta efter de sidorna i sej själv??) ska återkomma.

Idag har jag klippt gräs, badat, läst lite till jobbet. Sista semesterdagen :( men det känns ok 



(null)



Dag 14???

Den inre zenresan har ändå gått okej måste jag säga såhär när den närmar sej sitt slut. 

Men det beror ju på att det finns saker i framtiden som jag ser fram emot, annars hade den varit outhärdlig. Så det kanske inte gills riktigt med zen-resan eftersom den byggt på att jag längtar efter vissa saker som finns när jag kommer hem.

Fast samtidigt är det väl så livet fungerar?

Att om det inte finns någonting i framtiden att se fram emot eller längta efter är det ju jobbigt. Eller då måste man va så sjuuukt zen ju. Och bah nu är det bra och nu spelar roll.

Och i den stunder när framtiden har känts mörk och hemsk, då har jag faktiskt praktiserat det, "just nu är det bra, i denna stund är jag glad"

Och varför skulle framtiden vara mer värd än den stunden liksom? Det är den ju inte

Samt man kan dö imrogon ärligt det är liksom den sista slutsatsen alltid vafan! Man kan ju fokking dö imorgon!!! 

Eller varför skjuta upp det tills imorgon man kan ju förfan dö ikväll eller sekunden efter ahh man publicerat detta inlägg (just typisk Jinx)

Övar mej på att inte ge mina tankar för mycket makt, men det är svårt när man tror sååå mycket på manifestation… tankarna har makt uppenbarligen över en, men det är liksom inte tankarna i sej utan vad man gör med dom och hur mycket man låter som styra en (eller?) 

Ser fram emot att vara på stan skvallra dricka en miljard flaskor vin. men drömde inatt att jag blev drogad på Debaser när ja va ute med kören? (Betyder??? Googlar men hittar inget??)

Nåväl.


D e en störd resa o man klarar sej fast


Pok 


(null)

(null)



Dag 10-13 kanske

Slarvat med bloggen but here I am alive and kicking vad det verkar 

Sen sist: Haft brännande heta dagar vid stranden, gått på loppis. sugit i mig kallt rosé som om jag var en svamp och spelat poker tills vi gäspat oss i säng.

Skriver läser lyssnar på sommarprat. Ellen krauss (har jag lyssnat på två gånger för jag är lite förälskad i henne) Cecilia Uddén (sätter mej direkt efteråt och jobbar med palestinabrevet ett par timmar i känslan av kraft bara skammen kan ge en) Josefine jinder (så lycklig över att hon är nykär) 


Idag lite efterlängtad jävla ensamtid, skriver på altanen, ska göra mer kaffe och sen springa ner och doppa mej. 

Längtar efter staden och hösten med skräckblandad förtjusning, försöker påminna mig om det som kan göra mej olycklig för resten av livet, allt som är härligt och vackert i livet är fullt med den påminnelsen, när som helst tar det slut, eller blir för jävligt. Men påminner mej om att jag ju bara behöver tänka på idag. 

Och även om allt blir hemskt för all framtid så måste det ju finnas nån bra dag i framtiden, nån lycklig stund. Och då kan väl den lika gärna vara idag. 

Mottot för hösten är bara: va en galen groda. Och så hela årets mantra: Det finns kraft kvar. Och så hela livets mantra: låt ditt kropps mjuka djur älska det den älskar 


Nionde dagen?

Havet var helt grönt och klart och salt idag och äntligen så varmt att man kunde simma!
En sekund från att tappa det som vanligt 
Sen bara ligga o torka helt trött på dom varma kalkstenarna 😭 läsa kärlek i Europa och dricka kaffe 
När jag ligger sådär på stranden och plaskar i havet tänker jag. Allt kommer nog bli bra! Allt kommer säkert att lösa sej! 

Och så är det nåt med att bli solkysst och bada i havet som kastar mej tillbaka till en känsla från barndomen, längtan efter att bli vuxen, att få ligga själv på en strand, att känna sej snyyygg, att ha på sej en baddräkt och dricka ett glas vin. 

Saker blir förstås värre med att tiden går, men fan va underbart det e att va vuxen . Så awkward med en kropp när man va barn haha. Och så kul det är få dricka vin jag fattar verkligen man var uttråkad som barn xD 

(null)


Dag 6 och 7

Sprang igår i regnet längs kohagarna och det var längesen det gick så lätt att springa,  asså när det inte längre än träningen springa utan tillståndet springa, benen bär och man tänker på annat. Såå sällan händer detta mig eftersom jag tycker det är så kass att springa i stan. Men det är underbart när det sker, när man känner, wtf jag kan springa hur länge som helst? (Så bah 4 kilometer typ) 

Läser Roland barthes tankar om fotografiet och blir besatt att av plugga igen. Sitta på KB och beställa ut böcker som ingen tittat i på många många år, snusa och dricka kaffe tills man blir yr, och sen promenera hem därifrån och känna av sitt dagsverke. Känna uppkopplingen med universum genom litteraturen, ingå i den. 

Nu har jag planterat en dalia, byggt en hylla, gjort snaps på johannesört och bakat en hallonpaj. Nu cykla ner till havet och meditera. På inget annat sätt än detta ska min kropp och hjärna användas! 

Xoxo


(null)



Dag 5

Idag kom jag till insikt i min zen-värld.

För att kunna vara i nuet måste man alltså också acceptera att allting kan hända en i framtiden. Det är svårt att fokusera på nu och idag om man är besatt av av framtiden ska bli på ett speciellt sätt. Hmmmm fattar ni.

Asså vara i nuet medför den lilla haken att jag måste acceptera att framtiden är för mej oviss. Att vara i nuet är omöjligt om man på samma gång försöker hantera framtidens eventualiteter. Asså det säger ju sig självt förstår jag också, men på nåt sätt är det som att jag tar ett snedsteg i tanken och tänker "nu är jag här och nu så nu har jag chans att i lugn och ro fundera över framtiden." Idiot!! Här och nu är till för här och nu. Det är som att föra en lykta framför sig i mörkret i en skräckfilm, man e jävligt nyfiken på vad som finns där längst in i grottan men man vet att det kan va nåt freaky shit och att det är absolut smartast att bara rikta lyktan mot den smala smala lilla stigen man ser precis framför sej. Men shiit mannen det är svårt för tänk om man kanske kanske kanske kan förhindra nåt genom att titta där längst in… eller förbereda sej för nåt skit  ….. 

okej mamma Mia sorry for that..

5 dagar in på landet retreaten och jag är redan lite loco smoco. Tack för visad förståelse!



Fjärden dagen på ön

(null)

Okej så idag


Sken solen hela dagen och gör det fortfarande, men jag har precis gått in.


Det finns bara en sak som kroppen ska användas till. HÅRT SE

katör arbete i trädgården xD 


Idag har jag burit jord och klippt gräs. Sen sprungit längs kohagen och sett på mina ben som jag tycker så illa om, sett hur musklerna spändes fram och tillbaka eller upp och ner eller hur det nu är och känt exakt sån body positive känsla, okej ni är inte vackra kanske men ni gör jobbet och för det är jag tacksam. Okej jag ska ha barbent i stan igen, folk får väl tycka vad dom vill, såhär ser mina ben ut nu och det får väl förfan duga förresten hur fan ser du ut själv egentligen!! (Okej stryk den sista aggressiva biten) 


Jag lyssnade på Birgitta Stenbergs spanska trappan samtidigt, blivit besatt av henne här, det blir en Birgitta Stenberg sommar. Hur svårt kan det va tänker jag, hur svårt kan det va att göra nåt.


Sen åker jag till min favoritstrand precis vid ett kalkbrott, så vattnet är helt turkost och kristallklart. Tyvärr är det iskallt efter gårdagens regn, jag vill egentligen simma läääänge, men jag kan bara doppa mig och sen får jag ligga i lä på stenarna och dricka kaffe istället.

Jag blir fan illa berörd av skönheten det är obegripligt att det fiiiiiiinns.

Som alltid när jag är här tänker jag- jag vill inget annat. Jag vill springa längs dom här kohagarna, ligga på de där stenarna, gå i evighet längs det där gröna havet och jag kommer aldrig aldrig aldrig tröttna på det!!!!

Och jag tror typ det är sant 

Men sen sitter man en ljum kväll på Blecktornskällaren och beställer in en runda till och då mår man inte så dåligt heller vill jag lova xD 

Men eftersom jag bara tänker på NU så tänker jag just nuuu älskar jag att vara här


Solen drar i skinnet och nu blir det en öl och fotboll på detta och det är väl inte så himla fel!! 



Tredje dagen

Glömde blogga igår tredje dagen in och rutinen e bruten xD

Om jag ska säga en enda endaste sak om framtiden är det att jag ska ha så mycket rutiner så du anar inte. Insett att det är det enda sättet för mej att få nånting gjort, så hur deppigt det än kan låta får det bli stränga och tuffa tag i höst. Grejen med rutiner är ju att man kan ha roliga rutiner också. En rutin som är dricka fem öl på bleckan varje torsdag till exempel. 


Nåväl, igår SPÖregnade det exakt hela dagen och jag skrev typ 10 sidor om Barcelona, plötsligt kom det till mej att skriva om vårens resor. Det var ungefär det jag gjorde igår, en aktivitet så god som någon. När jag skriver e jag lycklig :(


Vi hörs sen ! 


Tredje dagen

Glömde blogga igår tredje dagen in och rutinen e bruten xD

Om jag ska säga en enda endaste sak om framtiden är det att jag ska ha så mycket rutiner så du anar inte. Insett att det är det enda sättet för mej att få nånting gjort, så hur deppigt det än kan låta får det bli stränga och tuffa tag i höst. Grejen med rutiner är ju att man kan ha roliga rutiner också. En rutin som är dricka fem öl på bleckan varje torsdag till exempel. 


Nåväl, igår SPÖregnade det exakt hela dagen och jag skrev typ 10 sidor om Barcelona, plötsligt kom det till mej att skriva om vårens resor. Det var ungefär det jag gjorde igår, en aktivitet så god som någon. När jag skriver e jag lycklig :(


Vi hörs sen ! 


Semesterns andra dag

Bada i havet är naturligtvis det enda som med säkerhet gör en lycklig och psykiskt frisk för en kort stund, så det har jag ägnat mig åt idag.
Simmat i det salta turkosa vattnet och solat mej varm på stenarna.

Läser Birgitta Stenberg, hon är också rädd! Hon är rädd för sjukdomar och att göra fel och att visa sina dikter. Men längtan efter havet, efter att dricka ett glas vitt vin i eftermiddagssolen, efter att få prata med Jean Paul Sartre :) är för stooooor 

Havet vinet skrivandet 
Vad vore man utan det!!!!

Ligger och läser och vilar i eftermiddagssolen i trädgården och skvallrar med mamma
Himlen är starkt blå och det doftar av kor och smultron 
Jag ska plocka lavendel och johannesört imorgon och göra snaps och tvål
Men nu ska jag laga tacos och dricka en öl med Henke 

Allt gott

(null)

 

Semesterns första dag

Semesterns första inlägg!
Precis som förra året ska jag blogga varje dag, ett litet inlägg om livet på landet i sin stilla takt.
Dock har jag valt att arbeta mycket med zen-mentalitet och medveten närvaro denna sommar.
Jag ska inte tänka på dåtid eller framtid utan bara nutid. Nåväl. Jag ska göra mitt bästa. 
Just nu just nu just nu
Inget annat finns (som ni vet) men det är svårt att säga till sin hjärna. Vad som händer sen spelar ingen roll för nu. 
Semester devisen - en stund i taget. 
I just denna stund sitter jag nybadad i en solstol på Öland och ska dricka en öl innan middagen och läsa om kärlek i Europa.

Okej ska bara säga en enda sak om dåtiden och det är att senast jag va här va jag så jävla olycklig o ledsen och var så oroad för vad framtiden skulle innebära. Och mellan den tiden och den här tiden har jag haft det alldeles underbart och skulle göra om allt igen om jag fick. Alltså- framtiden är oviss. Ingen press på att NJUTA av nuet inte så - Bara låt inte osäkerheten av framtiden förstöra nuet. 

Alltså målet är inte att va lycklig på landet inget sånt, bara medveten om att nu är nu och vad som vilar i framtiden påverkar inte den här dagen. Eller jag menar stunden. Okej full Marina Ambramovich denna semester. Och ni får helt enkelt följa denna inre munk-resa här! 

Ps. Man behöver inte läsa dom andra fruktansvärda inläggen från i år har bara varit galen stream of counciossness (hur det nu kan stavas)


Puss ! 


Sommaren e så fuvkkkng kort 😭😭

Tomas Ledin har verkligen rätt 😭 sommaren är så fucking kort!!!!

men det fatta man inte som barn men kunde ABSOLUT inte relatera eftersom sommaren låg som en oändlig tunga framför en o när augusti kom va man så wtf en TILL sommarmånad???

Men nu förstår man

Sommaren rinneeeeer förbi man bara försöker gå under träden en stund, eller sitta på en uteservering o vända ansiktet mot solen ett tag eller gå hem genom lilla blecktornsparken för att det doftar fläder 

Midsommar redan

Elinas födelsedag snart

Juli nösta vecka 

Låt sommaren vara lång den längsta på länge

Låt sommaren bli bli bli 

Låt mej flyta på rygg i havet och vara lite lycklig 


Aldrig ska du vara ensam

Igår på demon ropade vi en ramsa jag inte hört förut
Eller det var mer som att sjunga en sång
Och trots att omständigheterna är så brutala och vidriga, var det väldigt fint att få sjunga o dansa o klappa ihop
Aldrig ska du vara ensam

Det är svårt att veta i vilken ände man ska börja
Jag försöker bara ta tag i nån
Och istället för att tänka såhär som jag alltid gör "tänk om jag gör eller säger fel eller nån tycker att jag valt en dålig ände att börja i"
Så tänker jag. Då får jag väl lita på att någon hjälper mig att tala om det 
Och att det inte är värre att ha det samtalet 
Än att inte göra nånting 

Jag har en känsla av att jag har varit här förut

Let something heavy go

Sjunger såklart min baby Annika Norlin 


Det finns saker som ja måste bära lite till

Men när jag går hem genom staden vid midnatt, och solens sista ljus lägger sig som en hinna över alla taken och alla träden och i Mälaren 

Då släpper jag det där tunga

För en liten stund 

Som munken sa till mig när jag och Jack var på meditation i vintras:

Om du kan sluta oroa dig i 5 minuter varför skulle du inte kunna sluta oroa dig i 5 timmar 5 dagar 5 år och till slut resten av livet?

Ditt hjärtas naturliga tillstånd är inte grumligt det är klart . Som Mälaren när solen somnar i vattnet


Stadshusets siluett, för ett år sen sjöng vi där

Varför oroade jag mig för alla dom sakerna som jag oroade mig för då? 

Med facit i hand 

Var det helt i onödan

Om ja hade fått en penny för varje gång jag tänkt den tanken

Hade jag varit rikast i världen

Och oroat mig för massa annat skit som kommer med det 


Let something heavy go

Låt något tungt sjunka ner i Mälaren

Titta på kastanjerna som står som fokking sagoträd runtomkring dig

Hela staden luktar syren och vatten och asfalt 

Jag bokstavligt talat trycker handen mot bröstkorgen 

Jag vill vill vill vill vill 

Mera 

Av detta 


Lova Berggren
STOCKHOLM

RSS 2.0