Nu är första gången sen Håkans konsert i september som jag lyckats lyssna på "nu kan du få mig så lätt" utan att hulka ihjäl mej. Jag har jättejättesvårt att gråta bara sådär men jag har liksom hulkat ihop inom mej om ni fattar. Den där kvällen var så himla mycket och när han började köra den här låten visste jag liksom inte vart jag skulle ta vägen för det var så mycket känslor. Jag hade i och för sig en presentation på svenskan om den låten men jag kan säga att det var rätt svårt att inte hulka ihjäl då också. Efter den där konserten visste jag liksom inte vad jag skulle göra med mitt liv. Jag ville ju göra så mycket, men mest av allt ville jag bara se honom igen. Men nu har jag liksom hittat en massa saker som jag vill göra ni vet. Man fick ut mycket av det här inlägget kände jag. Men den här bloggen är faktiskt till för att jag ska skriva vad jag känner. Sådeså. (den där kommentaren var till för att äga ut alla ni som sitter där och smygkräks åt mins prettoinlägg) Ska upp halv åtta imorgon har adventskonsert huhu. Tunga grejor. Sov gott finisar.