Snartsnartsnart ska jag iväg till stället där mina tankar bott ganska så länge nu, Idre ni vet. Åh.vad.jag.är.spänd. Lite rädd för allt som kan gå fel, men också så spänd för allt som kan bli rätt.
När jag kommer tillbaka hoppas jag på lite fler smältande gator, lite fler smältande ansikten under dom grådaskiga halsdukarna. Jag hoppas på få fylla parkerna med skratt, jag hoppas på att barnföräldrarna som fortfarande inte kommit över januaritröttheten ska skälla på mej på bussarna för att jag låter för mycket, jag hoppas på att få hopsa söders gator fram i nylontights i alla möjliga färger och nya lätta skor. Jag hoppas på vår då man tvekar på om man vågar ta jeans jackan, jag längtar efter kvällar som är ljummet ljusa. Sommaren kan få dröja ett tag, men våren kan få komma. Men nu ska jag sova i alla fall. Hejs.