Igår var jag på Timbuktu i regnet med massamassa bra och dansade en aning ensam, sträckte upp armarna i luften och blundade och fick ett "wowchicawowwow vad jag lever" moment. Om ni vet vad jag menar. Det var i alla fall verkligt bra och fint och han var så himla svängig och fantastisk han.
Jag skrev även mitt sista prov i åttan vilket resulterade i översvallande lycka SÅ OLIDLIGT SKÖNT.
Idag har jag fikat med min teater Hanna (titta på vilket bra sätt jag katogoriserar Hannorna) som om någon månad åker till USA och jag kände mej så enormt liten där med min kladdkaka. Tänk att leva ett år någon annanstans, med några andra, hitta nya sidor av sig själv, upptäcka saker man inte visste fanns, både dit man reste, men också och framförallt hos sej själv. Det är lockande, svindlande stort och svinläskigt.
Det regnade så mysigt idag och jag hade ingen ork till någonting så jag gick hem och tittade på en klyschig, töntig och ganska dålig film som ändå berörde på nåt sätt, bakom allt det där sliskiga fanns ett budskap som stack till lite. Kanske för att jag också vill åka limousin mitt i natten, kanske för att jag vill att någon impulsartat frågar om vi ska umgås. Jag längtar ju efter att leva på riktigt och hitta bekantskaper som sväller av fin/brahet. Sedan höll jag ett löfte till min ömma moder och tittade på Let's dance final med henne. Anton vann och jag är glad. Nu ska jag sova och i helgen SKA JAG INTE PLUGGA!!! känner mej lycklig allra längst in. Sov gott!!!!!!