And all I can breath is this moment, and all I can taste is your life

Hej på er.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva för hur noga jag än skriver ner alla finafina ögonblick kan jag nog aldrig lyckas förmedla den där känslan som skapades. Som kom så nära även fast man inte kan sätta ord på den. Känslan av att höra ihop. Och det kändes så himlans bra. Jag har haft så roligt, jag har skrattat sönder min röst, jag har en mage full med grönt tusch klotter och en känsla av tillhörighet som hänger kvar. Får berätta bättre imorgon för jag är så trött att jag inte tror det finns och har skaffat mej en läskig hosta. Men jag har haft en solklar vecka. Åh vad jag lever. Åhåhåh.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0