Jag har längtat efter att må såhär. Leva såhär.
Idag var väl ungefär en världsabra dag. Med ett halvt sovande, halvt Harry Potter tittande, med en liten aning av utländsk chatt och hemmagjord vegetarisk lasagne hade jag ett såså bra HP maraton. När jag ätit och duschat och sånt åkte jag till högalidskyrkan med en del av dessa jättefina vänner jag har. Där fyndade jag lite smått och gott, pratade med folk jag knappt pratat med förut och folk jag inte sett på år och dar (åh jag tycker så mycket om er. Gamla och nya bekantskaper åh vad jag tycker om er) och hade picknick på ett berg. Jag samlade också in pengar till hungersnöden och dansade på technomässan. Där var även Danny. Stod fem meter ifrån. Ganska fett. Röd och svettig begav jag mig tillsammans med lite bra folk till Katarina Norras fotbollsplan för att spela fotboll och så. Stötte på en konfaledare som jag promenerade hem, tittade på fyrverkerier och pratade med. Det var så varmt i luften och jag kände mej så fri och jag skrattade så högt och allt var så bra. Vilken alldeles brutalt fin dag. Jag älskar att leva. Jag älskar er, ni är så bra.