I söndags hade jag teateruppspel. Den här terminen har inte varit så rolig, det måste erkännas. Inte tråkig. Bara lite seg, inte fantastisk som den har varit förut. Men igår. Det var så vansinnigt kul. Det var så brabrabra att stå på den där scenen och vara någon annan (även om det blev en manlig jude) (inga hårda känslor män eller judar men jag är kvinna och nåt troende så ja) och det var en så brabrabra känsla att sjunga ut till den mörka publiken. Jag älskar min teater. Jag älskar att kunna känna så mycket och visa det utan att det gör ont någonstans. Jag älskar att det känns så mycket att göra det. Att man existerar så mycket i minsta lilla cell, att varje liten molekyl fylls av den där levande känslan. Jag älskar älskar älskar att leva sådär mycket. Jag älskar älskar älskar mina fina som får mig att leva lite extra varje tisdag, jag älskar, älskar, älskar att spela teater, jag älskar älskar älskar att leva.