igår var den värdaste kvällen på så länge. Jag pratade, mös, åt brieost, skrattade och promenerade hem från tjejgruppen med Hanna, Vilma och Olga och pratade länge utanför deras port. Vi skrattade oss varma fast det var ganska kallt och det är den bästa känslan i hela världen. Äntligen börjar jag känna mig varm ända längst in, nu när jag egentligen inte borde kunna göra det. Det är konstigt att glädje kommer precis när man tror att man inte ska kunna känna den. Nu ska jag iväg och ha kul, pusspusspusskram.