Life is simple in the moonlight

Det var längesen jag skrev men jag har inte haft så mycket att säga. Helgen var en aning kaotisk och allt annat har bara varit. Tycker inte om när det bara är. Jag tycker om när nåt händer som gör att man minns konstiga dialoger, dofter, platser. I en jättejättefin bok som vi läser på svenskan finns det ett så fint "citat" med när den ena huvudpersonen säger till den andra "Om några år ska jag ta med dig någonstans där musiken är så vacker att man dansar på gatorna". Alltså blir så avundsjuk att jag blr ledsen. Vill också resa bort med en snygg kille med blonda lockar nånstans långt, långt bort och dansa på gator till en massa ny musik. Vill färga håret lila, kyssas i månsken, bada i salta vågor. ÅH JAG VILL OCKSÅ. Den här helgen har jag massa ide'er som ska ta mitt liv så nära den lilahårmånskenskyssandedansös som jag är i mitt inre, som möjligt. Nu lyssnar jag på Veronica Maggio, imorgon ska jag till en tjejgrupp och prata om livet, skapa en samtalsgrupp med Ima, komma på något att längta efter, kanske färga håret lila och ta med mig choklad i en termos till skolan för att desperat göra det roligare. Har inga bilder på denna dator men nästa gång ska ni få en bomb utöver det vanliga. Hej.

                               
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0