Har precis fått en stund i min säng efter timmar av bak, städ och godisupphällning eftersom min kära moder fyller femtio år imorgon. Ser fram emot att hon ska få sina presenter, ser fram emot att jag ska få min present (mamma har infört en tradition så att jag och mina bröder också får presenter på hennes födelsedag. Vet inte riktigt varför men det känns dumt att ifrågasätta ett vinnande koncept) och ser fram emot att äta prinsesstårta och choklad tills jag får el dimpo del dåno. Ser dock mindre fram emot att 20 släktingar jag aldrig träffat ska komma hit och jag måste tvångsocialisera med människor som inte finner minsta lilla i intresse i vad jag har att säga. Vilket är typ det värsta jag vet. Men jag får gömma mig i en garderob eller något. Idag hade jag och Emily välgörenhetsloppis och vi fick in tusen kronor till SOS BARNBYAR. Känns så himla bra att få hjälpa till lite, det är egentligen det minsta man kan göra. Det kanske inte gör så stor skillnad, men en liten. Om fler gjorde lite skillnad skulle snart skillnaden mellan människor inte vara så stor. Vet inte riktigt vad jag har att säga om det andra, januari är en konstig månad. Skriver ganska mycket, är extra känslig för det mesta och längtar ganska mycket efter lite, lite mer värme, både utanför och inuti. Vi ses kamrater.