Provsmakar livets heroin

Dagarna i Stockholm har varit innehållsrika och fina.
Jag har legat i gräset med Jackan och lyssnat på Håkan, jag har badat, jag har fikat, jag har sett diverse bajenspelare, jag har varit på Kesha och dansat lite, jag har varit på en väldigt utsökt vegetarisk middag hos Amina och jag har levt loppan i Vitabergsparken med gamla och nya vänner.
Mitt liv har gått på snabbspolning dom fyra dagar jag varit hemma. Men idag hade jag velat trycka på paus och spara för all framtid.

Jag köade i sex timmar och var så otroligt nära mannen som faktiskt bringar en väldans massa mening i mitt liv. En viss mr Hellström. Vi nuddade varandra och hade ögonkontakt och det duggade under "nu kan du få mig så lätt", precis som förra gången. Det var så vackert och fett på alla sätt och vis. Alltså vill bara kunna beskriva hur fruktansvärt fint det är när man står där och hoppar i takt till hans gitarr men det går liksom inte.

Efter konserten hälsade vi på lite djur och sprang sen genom ett Stockholm som luktade sommarregn efter en spårvagn som vi inte hann med.

Ligger nu i min säng och mitt huvud snurrar, jag har ingen röst och det känns inte som om mina fötter existerar för att dom gör så ont. Jag funderar på om jag just nu tillhör topp tio världens lyckligaste människor. Är möjligt.

LOVE.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0