Stod på ett berg igår som var lika högt som tolv hammarbybackar och det blåste skitmycket och jag tänkte att nu blåser allt som var nian bort liksom, all osäkerhet, meningslöshet och pluggångest och nu börjar nåt nytt.

Lyssnade på Liv Strömquists sommarprat och hon sa att för att kunna vara fri och för att kunna skapa måste man släppa skammen över att vara sig själv.

Det är bra att komma ihåg. Till alla er som liksom jag har sommarlov, är unga och kan göra ca vad vi vill, gör det.

Imorgon åker jag hem härifrån och det känns bra. Hoppas allt är bra med er.

Nedan en bild när jag petar på Norge.