Har liksom en konstig känsla i min kropp, är typ jätterastlös fast samtidigt så himla trött.

Tror det beror på att jag inte PALLAR sitta i en lökig skola eller inne på mitt rum och plugga när liksom en hel värld av äventyr, sol och möjligheter väntar utanför. Det kliar i min kropp efter att få dra ut och göra grejer.
Och att jag samtidigt går i skolan, går upp tidigt, somnar sent, stressar, svettas, och inte hinner slappna av innan jag ska göra nåt nytt.

Samtidigt är det så himla lite kvar av allt jag alltid varit van vid att ha, jag har alltid vetat vart jag ska börja nästa år, och med vilka, och ungefär hur det kommer att bli, och det skapar liksom en längtan efter att bara få dra och uppleva det nya, men också av att få stanna tiden lite precis nu och ta vara på allt.

Har ingen riktigt slutsats på detta inlägg, mer än att det mesta känns konstigt och en aning surrealistiskt, men ändå bra på nåt vis. TJA.