Glömde visst slutklämmen igen. Vad jag ville ha sagt med förra inlägget är att det finns så mycket oanad potential i hela livet. Trots att det är höst och skitkallt så kan en busstur hem få en att förstå hur vacker ens stad är och en bränd bulle kan vara så jävla god och en trött hemmadag kan få en att se hur bra ens vänner är som får en att fnittra fast ens huvud dör av sömnbrist. Livet har så mycket att erbjuda fast det ibland är täckt utav regn, mörker och tonårstristess.
Hej.
Här är förresten en två år gammal bild på mig, KOLLA vad livet kan göra med ens tänder till exempel.