Glömde visst slutklämmen. Det jag skulle säga var att det kanske är värt att resa sig ur sängen fast man bara vill somna om för annars får man inte ta del av den där morotskakan.
Och att det nog är värt att prova nya saker, som att åka på läger fast man är en osäker fjortonåring, för senare kanske man inser att det var så bra att man vill göra det igen.

Livets vägar äro besynnerliga men morotskakan är jävligt god.

Over and ouzz.