Jag har så himla bra med tid denna morgon. Jag ska inte gå förns om 50 minuter så jag hinner fläta håret och välja bra kläder.

Det är grått ute och jag ska nog ta mina leopardmönstrade gummistövlar till skolan.

Igår höll jag mässa i kyrkan med Vincent och vi var otroligt oförberedda men det gick bra i alla fall och vi var inte ens nervösa och det var roligt och hela den sköna känslan finns kvar i mig fortfarande. Det där lugnet i magen att liksom "det löser sig" och "du klarar det". För det mesta löser sig faktiskt och Nina sa till mig en gång:
"Du är en såndär person som klarar nästan allt".
Det är nog en av dom finaste komplimangerna jag fått och jag brukar tänka på det där när saker och ting blir svåra. Jag kirrar fan biffen. Det är en bra grej att tänka på, att det måste löser sig och det mesta klarar man och vad gör det här om ett år eller så.

Aa, hare bra.