Tjolla

 

Äter frulle och förundras över att jag luktar svett men så fort jag luktar mig under armarna luktar jag bara deodorant???? Hjälp mig

 

Sista dagen av parahunting (mitt egna ord och det betyder jobb) och sen är det tre dagars frihet och sen är det skola tills jag går i pension

 

MEN så farligt känns det inte

Jag pratade med O´C igår och vi kom fram till att så svårrt måste det inte vara att inte fastna i klibbiga svettiga livsutsugande rutiner och det kändes hoppfullt.

 

Var också tillbaka på string och visst känns det bra att få vara en del av denna stad, få känna äganderätt till fik och parkbänkar.

 

Igår sa jag också hejdå till Maia som åker ett ÅR till Berlin och jag tycker om henne så mycket och det känns konstigt det där att det är så lätt att ta avstånd, försvinna, saknas. Det känns liksom skrivet i sten att "vi tillhör varann" och "vi kommer alltid att älska varann" eller som nu "vi kommer alltid kunna äta lunch eller cigga eller träffas på i skolan och umgås och älska och mysa och vara med varann" men så är det så enkelt att ta sönder de där strukturerna. Ett bråk kan splittra en familj liksom EN FAMILJ?????? där en människa fött en annan och ett misstag kan ta sönder ett förhållande där människor lovat att viga sina liv åt varann och Maia kan flyga bort ett år fast jag vill va med henne varje dag. Jag blir ledsen över att det vi förlitar oss på kan gå sönder på en sekund och att vi trots allt inte är mer än klumpar fyllda av ego och hormoner (inte Maia alltså heheheh) men jag blir glad också just för att Maia KAN resa iväg utan att det ska vara helt himlastörtande konstigt.

 

Detta har ju egentligen inte att göra med Maia mer än att det är konstigt att igår dansade jag i hennes vardagsrum och snart är hon i ett annat land. 

 

Eh för tusan nu måste jag sticka till jobbet plus fick en betald halvtimmes sovmorgo kan inte skolan börja annama det systemet???

 

puss från dis gäri