Skolan har börjat och det är kul med nya, rena kollegieblock och att prata om sommarlovet och fråga hur alla mår. Men jag vet att ju att jag kommer tröttna. Jag vet ju att snart kommer mina kollegieblock vara nedkladdade och jag har inte en kaffebudget eller lungor som är kapabla till hur mycket sömnsubstitut som helst.

 

Och jag har ju insett att jag har en tendens att bryta ned varje välmående epispod i mitt liv ner i bestånsdelar och leta efter det dåliga i det för att inte behöva bli tagen på sängen av ledsamheten men jag tror det är mycket bättre att ta vara på det fina nu och sen bli slagen i ansiktet av smärtan. Hellre det. Hellre känna mycket än ingenting som det brukar sägas.

 

Hur trivs ni i er livssituation nu? I början av gymnasiet, mitt under det, innan eller förbi det? Skriv gärna jag svarar i allt i kommentarsfältet.