Sista lovdagarna och paradoxalt nog känner jag mig friare än någonsin.

Vet inte om det är att sommarlovet också placerar en i ett system och nu har jag några dagar att inte vara kontrollerad av nåt, inte den mest kompakta friheten som finns (sommarlov) men inte heller skolsystemet i och med att skolan inte startar på riktigt på ett tag.

 

Kan det vara så tragiskt att ultimat frihet kan få en att fastna? Att jag till och med kan känns mig fångad i friheten i och med att den också bidrar med förpliktelser? Jag vet inte men jag kan inte låta bli att känna mig stressad över att det är så svårt för mig att hitta en plats där jag inte känner mig tvingad till att bete mig på ett eller annat sätt. 

 

Det finns en stam någonstans som bara talar i nutid liksom "jag äter" "jag duschar" "jag sover" för de har inte förstått grejen med att planera för nånting annat än ögonblickets längtan. Så jävla smart det där att aldrig göra nåt annat än just det en känner för just precis då och kanske är det så jag måste tänka ibland för att inte klistras fast i rutiner eller måsten som gör att jag svider. 

 

Om det inte framgått finns det inget jag är mer rädd för än RUTINER. Jag klarar inte av dem. Jag älskar traditioner, men de är mer otvugna och nostalgiska och så vidare medans rutiner nog bara finns för att få en att vilja gitta från verkligheten som dogge skulle ha sagt (som inte heller finns på min mp3 :-/ )

Jag mår illa av att tvingas göra någonting, av att titta på mitt liv utifrån och kunna räkna ut hur nästa dygn, vecka, månad, år ska se ut. Ibland i böcker skildras människors liv som "det rullade på" om ni fattar, de har fastnat i en relation, i en stad, i en skola och jag får panne av det. Jag klarar inte av att mitt liv ska kunna räknas ut, jag vill nå de ultimata friheten som kanske finte finns i att vara helt fri, utan snarare i att ha möjlighet att få ens liv att vara oberäkneligt, att slippa fastna i nåt oavsett om det är trygghet eller spontanitet eller tristess. Vill inte fastna i att behöva komma ivåg och inte heller i att behöva vara kvar. Vill bara ha möjlighet att alltid kunna måla om, måla över.

 

Detta är mitt främsta mål för tvåan, att improvisera, jag måste ta tag i mitt liv lite grann men jag vägrar att det ska gå till på ett och samma sätt hela tiden. 

 

Nu ska jag äta <3bea<3

hedo