Såg en bild på instagram och jag var hundratusen procent på att den lades upp åtminstone en halv existens sen och så var det TRE YNKA VECKOR SEN????? Jag kan få snarare få panik över det att jag tyckt att jag har kämpat mig igenom så mycket och så har det knappt gått nån tid alls vilket innebär att jag måste kämpa ännu längre.

Jag fick en kommentar en gång för längesen om hur jag kunde tro att allt kommer lösa sig och sanningen är att jag PALLAR inte tro att det ska fucka jag är inställd på att ungdomen har vänt för mig nu, att jag hade kroniskt ont i själen i åtta år men nu är det andra bullar, nu ska ungdomen smeka min mage tills jag blir gammal nog att få ordning på hormoner och såntdär. 

Och jag kan inte fatta att jag ska bli gammal och ta ansvar eller så att betala räkningar måste en ju va minst tusen år för att göra. Nä, det är så mycket ungdom kvar i mig så jag orkar inte oroa mig för lägenhet och jobb och pengar FÖR DET LÖSER SIG eller så gör det inte det men varför ska jag då ha ångest för det redan nu i så fall? Då föredrar jag att göra roliga grejer istället till exempel duscha sent på kvällen så det känns som om världen är din för det är så tyst eller promenera i frosten.

Jag har gjort klart årets sista examinationer och jag har inga ord för den lyckan.

Tills vi ses igen, hade.