Imorse drabbades jag av en baksmälla av livet. Ingen ork fanns i kroppskrället och huvudvärken dominerade mitt kroppsliga tempel. Förövrigt var tanken på min kropp som ett tempel väldigt långt borta.

Jag orkar inte. Jag kämpar mig upp ur sängen ut ur huset under hustaken och längtar tills sängen ska vagga min kropp igen. En baksmälla av livet. Ett resultat av plugg i timmar med hukad rygg och bara pauser för att gråta och brygga kaffe, ett resultat av oktober och november som nu bevisat är de sämsta månaderna livet har att erbjuda, ett resultat av att inget gett mig energi eller inspiration förutom kyssar i nacken och bästisar som också hukat för duggregnet från himmel och hjärta. 

Och äntligen kan jag räkna skoldagarna fram till jullov och EN NYSTART på mina fingrar. Och det är så lite lite kvar av den jobbigaste skoltiden i universum. Och jag, Elina och Nike handlade julklappar hela eftermiddagen och jag fattade att det är dags att fucka baksmällan och välkomna LIVSLUSTEN.