Hade idag sån fruktansvärd craving efter cocosbollar att jag under lunchen bokstavligt talat sprang till rebellen för att inhandla det nästsista paketet och sedan trycka i mig på en halvtimme. Kände mig lite som Stina i saltkråkan ni vet?? It was beautiful och fantastiskt värt även om jag mådde illa hela eftermiddagen och höll på att somna av sockerkoma under naturkunskapen.

 

Bra grejer denna kväll är:

1. Mina lakan är nytvättade så de luktar så himla gott vill bara dra in doften i näsan för evigt

2. Åt så sjukligt god saffransrisotto till middag

3. Snart är det farmen vilket verkligen är det bästa programmet in life, så himla lagom och mysigt och fyllt utav moral 

4. Imorgon är det torsdag dvs nästan fredag

 

Just nu finns det ingen känsla jag kan sätta på hela livssituationen, det känns inte som onsdag någonstans, det känns verkligen inte som februari och det känns knappt som det är !jag! som varje dag snörar på mig pjuxen och går till skolan. Jag kan inte sluta titta på mina fötter när jag går för att övertyga mig om att det faktiskt är jag, att det faktiskt är mitt liv jag lever på nåt vis. Det är bekvämt ibland att känna sig lite utanför sitt liv, för det känns på rätt sätt, jag känner mig lite utanför fast jag har huvudrollen samtidigt. Det är en behaglig känsla.

 

Ska nu lyssna på David Bowie och analysera dikter. 

 

Ha´t.