Konstigt det här med att mod och tvivel ligger så nära varandra i känsloregistret. Att så fort det finns möjighet till att göra sådant som hela kroppen skriker efter så fylls en utav tvivel. Så otroligt ironiskt att de ska ligga så hand i hand med varandra. Att när det äntligen finns en chans att ta, sätter livet krockben. Typ "gör det här du det blir nog skitkul men det kommer antagligen också gå åt helvete för det gör det alltid". Segt :/

 

Annars fantastiskt att knappt ha plugg för då finns det möjlighet att ha det bra typ prata med mamma som har svar på allt från vad jag ska ha på mig på fredag till vad som är meningen med min lilla existens, typ se skitprogram på teve, typ ha teater och promenera hem i nästan vårvärme.