Ni vet när magen kurrar för att en är så hungrig? Så känner jag, fast i hela kroppen, som om hela min kropp kurrar efter något. 

 

Tydligen så känns saker och ting aldrig lika mycket som när en är tonåring. Det kommer aldrig kännas så dåligt, så svart och hårt och snurrigt så en vill stanna i sängen tills tiden tar slut, men det kommer aldrig heller kännas så bra, sådär ni vet när sulorna inte nuddar marken för det är så mycket pirr i kroppen. 

Det är så himla sorgligt tycker jag. Visst, skönt, inte så himla mycket Alicia Keys som behöver lyssnas på men inte heller allt det andra, aldrig mer rosiga kinder eller handsvett pga något litet men fint. 

 

Därför borde vi ju uppskatta dessa återstående dagar utav ungdom så hemskt mycket, även om de innebär en massa svart, hårt och snurrigt för utan det där skulle vi ju inte, fysiskt bevisat är alltså detta inga fantasier lovar, KUNNA känna det där andra som gör att vi går upp ur sängen trots ändlösa timmar utav franska verb .

 

Ska nu uppskatta min historiauppsats lite tänkte jag. Ses