Jag spontanfikar i timmar och trivs och skrattar mig alldeles varm och går inte och kissar efter två koppar te för jag vill inte missa en sekund av det, jag firar världens bästa Corre på en kyrkogård med iaf Thai, jag hamnar mellan tio av livets lågor i en soffa som inte är min och vaknar på samma plats för det är stelt i min nacke och vi äter hallonsorbet till lunch och slår upp ett tält i vitan. 

It's a good life.

Och jag är förkyld av nattbad och bakbenet men jag har ingen tid att sörja att jag inte plankar in på klubb utan hostar fram sida efter sida i min bok för fek va det är fint att finnas till ibland. 

Jag snorar ner min kudde men jag snorar inte ner min själ och det är en jävla stor skillnad på dessa två. 

Nu ska jag lyssna på år&daroch kanske gråta en skvätt för livet äro outgrundligt och dricka svartvinbärste.