Jag avskyr dock att precis komma till en plats, behöva packa upp, bädda sängar, kolla att alla kanaler på teven funkar så vi inte missar en sekund utav fotbolls-VM. Jag är trött och längtar tills det har lugnat mer sig lite så jag kan ta upp min första bok, sätta mig på terassen (alternativt framför brasan eftersom det för tillfället är 7 grader) och läsa med doften av sommarstuga i närborrarna. 

Skönt att vara här, skönare än någonsin förut tror jag. Det är konstigt för jag har egentligen aldrig haft så mycket att se fram emot en sommar, så mycket att komma tillbaka till. Jag tänker att det kanske beror på att jag är säker på att det blir bra när jag kommer tillbaka, jag behöver liksom inte stressa för att uppleva för jag vet att upplevelserna väntar på mig därhemma.

Så jävla skönt också att inte ha ansvar för nåt, att låta mamma&pappa fixa allt jobbigt och kunna vara fem, åtta, elva år igen och spela kort och sjunga med till radion med min storebror. 

Vi hörs snart igen!