Jag hittade en dagbok där jag i åttan skrev typ "varje gång jag tröttnar på skolan i gymnasiet ska jag minnas att jag svettats för att få gå just där och att det inte är detta". Det gör ont att må bättre för att det inte är samma skit som nån annan gång , men det gör mindre ont att ha ont och det är mindre jobbigt att gå upp på morgnarna efter att ha läst det.

Jag har valt att behöva slita med plugget och kämpa med att hinna sova mina nattetimmar och jag har valt allt det där för jag får så jävla mycket ut av det. Jag lär mig faktiskt en massa och jag trivs och jag drar aldrig in magen på idrotten eller kämpar för att inte bli ett med marken längre. Jag får vara med Nike och Elina och tusen andra lågor varje dag. 

Och det är så himla värt det.