JASÅ MINSANN

 

Jag har några tankar att dela med mig utav till er

 

1. Jag har äntligenäntligenäntligen börjat gråta med publik! Jag minns inte hundra procent hur det släppte men jag vet att jag grät i somras och luften var lika varm som tårarna mot kinden och det är så ovanligt har ni tänkt på det? Att tårarna inte känns helt varma liksom? Det har typ aldrig hänt mig och jag kommer ihåg att det bara kändes som vatten som rann över kindknotorna och att det inte kändes så farligt då, för det måste inte alltid vara så jävla mycket innefattat i de där tårarna det är ju liksom bara vatten och salt. och sen dess rinner det över kindkontorna titt som tätt DET ÄR SÅ JÄVLA SKÖNT grät just till alex&sigge och jag mår bättre av att gråta det är som att spy, det gör ont innan och ibland riktigt jävla fkn ont i magen men när det väl sker är det så skönt efteråt.

 

2. Har ni tänkt på hur ofta en vill fucka upp etablissemanget? Var på restaurang igår och ibland får jag sån lust att fucka upp, att bara spotta på tryffeln typ. Det skulle ju inte göra någonting mer än att töma mitt konto men får en ilande längtan i tårna ibland efter att sparka på strukturen.

I "Kärlekens historia" som är livets bästa bok, säger huvudpersonen att han ibland tappar sin juice på marken bara för att nån ska reagerna, för att nån ska komma ihåg honom. Och jag slås av det där ibland. Hur viktigt det är för mig att bli ihågkommen. Att jag är så rädd att inte räcka till i nuet att det blir gift att lämna ett spår. 

 

3. Och sen minns jag. Att ungdomen bor i en va, att det är så många öl att dricka, så många ord att skriva, så många höfter att dansa med. Och det kommer vara omöjligt att inte lämna ett spår i en tunnelbana, i någons nacke, i en dans. 

 

4. Och då påminns jag om att livet e livet o att nu börjar PH. 

 

Här drack vi kaffe en annan torsdag och tusen kaffe ska jag dricka det känns nice!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!