Nu till exempel borde jag koncentrera mig på franska tempusformer men det är så svårt när det är så närvarande att jag snart kommer ett steg närmare livskärnan.

Mitt år som sexton har nog varit det bästa året nånsin. Det känns ju svårt att hoppas på att sjuttonåret ska bli lika bäst men JAG GER INTE UPP den tanken.

Den här veckan har varit lite skakig och då är det väldigt smart att vara kaxig för då kan liksom inget komma åt en, inte drygisar och inte hormoner heller. 

Sjutton ska bli kaxigt och kul och kärleksfullt.

Hur mår ni???