Jag håller mitt lilla liv emellan händerna

AH hujeda mig vad jag har velat i humöret, på det där jobbiga sättet när jag inte kan avgöra vad jag håller på mig! hur jag mår! Vad jag vill göra! Vem jag är! 

 

Jag har verkligen varit upp o ner o fram och tillbaka och överallt i huvudet och magen och alltihop. Jag KAN inte avgöra huruvida jag mått bra eller skitdåligt, men jag tror inte det har varit nån himla fara med tanke på att jag gjort så roliga saker som att typ dricka skumpa, lagat jättegod mat och picknickat på OC's land.

 

Anledningar till att jag svajsat i humöret tror jag är att:

 

1. Jag är livrädd för skolstarten, jag FÖRSTÅR INTE hur jag ska palla dessa vidriga veckor tills sommarlovet äntligen infinner sig. Hur ska det gå? Jag vill bara göra det jag gör nu i dubbelt så stor utsträckning, det känns onaturligt på alla sätt och vis att tränga in den här glada, pigga, sköna människan jag har varit den senaste veckan i en alldeles för liten kropp och en alldeles för trång hjärna. Jag orkar helt enkelt inte! Och detta river i mig naturligtvis, att varje dag ska bli ett projekt att palla med.

 

2. Jag har blivit diagnostiserad med sköldkörtelbrist! Det ni! Då kan en bli supertrött och då måste t.ex. ens pojkvän göra all ens mat! "Skämt åsido" så känns det lite skönt att veta att jag ex. inte har en fruktansvärd sjukdom och att det finns något kroppsligt och hormoniellt bakom ångesten och att det inte är "i mig" om ni förstår.

 

3. Jag har mycket att göra och jag är trött. Jag minns en dag i början av sommarlovet när jag och André satt i en park och picknickade i solen och han frågade mig om jag hade nåt problem och jag kunde inte komma på ett enda, förutom typ "jag har lite mensvärk". Jag längtar så mycket tills det inte finns någon större stress i mitt liv igen än så. 

 

4. Då har saker och ting lätt kommit åt mig. Jag har till exempel varit helt förstörd över att jag kanske sa något irriterande häromkvällen och jag började nästan gråta till en rolig scen med Chuck Bass. 

 

Hursomhelst har haft en toppendag, åkte ut till O´Cs land och åt god lunch, dansade i hennes ljusa matsal och drack huttrande kaffe på bryggan. Jag blev sönderkramad av benjamin och helt fylld av kärleken och naturen. Ljuvligt!

 

Nu ska jag nog äta lite glass o kolla new girl, ikväll ska nämligen jag och mamma umgås. Det ska bli skoj.

 

PS. nu när jag rett ut dessa saker känns det lite enklare, jag får helt enkelt ägna mig åt de sysslor som tillfredsställer mig bäst här i livet nämligen, chics, chicken/chocolate and champagne. Jag har kommit på detta uttryck själv (alldeles nyss) och är OMÅTTLIGT stolt. Tänkte först skriva käka knulla knarka (även här är jag själv i egen hög person upphovskvinna) men kom på att det inte är sant pga är livrädd för saker som är olagliga

 

Fan jag känner redan att det blivit bättre i hjärnan jag tror mest jag behövde trassla ur hjärnan

 

 

 

 

Den här människan har jag fått provsmaka att vara denna vecka och jag kan inte få nog av henne1 Hon är nämligen solbränd, lätt i hjärnan och problemfri. 

Men så kan jag tycka att det är med lov. Helt plötsligt förväntas en att koppla av helt, att släppa pusslet en pusslar för att få vardagen att gå ihop. Det är ju inte helt enkelt, kroppen är van att pussla och stressa och vet inte hur den hanterar det nya. Lov är krångligt tycker jag, lite för mycket tid att lyssna på sig själv, lite för mycket tid att tänka tänka tänka. Då är det svårt att koppla av eftersom en har så mycket att tänka ikapp, och trots att allt är bra så måste tänket bestämma sig. Tänktet strular och velar. Tänket måste anpassa sig efter en ny rutin, en ledig rutin.
Så tycker jag i alla fall..
Älskar dig