Mamma blev upprörd "jag skulle göra vad som helst för att få vara sjutton!" Och jag bär med mig den tanken in i det nya året. Jag är precis där jag behöver vara.

Har inte kommit till insikt om huruvida jag litar på tiden eller inte, om jag tycker att det är jobbigt att tiden går eller om det är skönt. Efter denna termin låtsas jag som att inget jobbigt finns kvar och det är en skön tanke ändå. Att när det blir sommarlov är det bara bra grejer kvar med ungdomen. Jag blir arton, den sista tiden av gymnasiet, studenten, ni vet. Eller så är det tvärtom men där är det ju försent att göra ogjort. 

Och eftersom det är så snart som det jobbiga är över så kan jag ju passa på att ta vara på det redan nu :-). 

TJOHO

Ändå skön tanke att ha med sig

Ha det bra så länge