Jag tror att det hör ihop mycket med mina nya livsmotton i år; att lita på min egen förmåga o strunta i om jag gör fel (fucka) och dricka päroncider med kollegan o smita iväg för att kolla gratis konst (lyxa).

Anledningen till att jag haft mycket ångest kopplat till jobbet är att jag tvivlat på min egen förmåga. 

För

Att

Jag

Är

Tjej

Jag vet att det är så för det jag har varit rädd för är de ilskna männens obefogade och överlägsna kritik!!! Papporna kollegorna gubbarna som tydligen vet bättre och mer än vad jag gör FAST jag jobbar där eller TROTS att jag jobbat där lika länge. Därför; har jag slutat att bry mig. Jag är bra på mitt jobb. Annars skulle jag inte ha det. Och att göra fel är att vara mänska. Även om gubbarna och grabbarna råkar tro att det är just för att jag är tjej/att det blir värre för att jag är tjej. Det suger men jag har lärt mig att strunta i dem. Att patriarkatet finns till o med inässlat i de här tankarna HUR ORKAR DET? 

Vill också tipsa om utställningen på Nationalmuseum just nu! Se den